Hipp och Hopp

Här kommer några enkla övningar, som vi brukar göra hemma hos oss, för att få igång blodcirkulationen direkt från morgonen.Välkomna med på morgongymnastik med Retrospektakel.

Tack till Tadde som bistått ,då jag inte klarar av att både göra övningarna och fotografera samtidigt.

Tititu Tititu

Får jag presentera JUOTSENYSTEVET irf.En liten amatörfågelskådningsgrupp med några år på nacken,som satsar mera på umgänge och matsäck än fågelstudier.Gruppen har bildats av Sofia"Snatterand"Knuts (ordförande och sekretär) och Ida"Vigg"Ahlberg (matansvarig).Infödda medlemmar är Noomi"Tofsvipa" och Malte"Stjärtmes".År 2010 blev Tina"Kattuggla"Kainberg och Peter"Kyrktupp"Ahlberg upptagna som medlemmar.Samma år fick Åsa"Mås"Ahlberg efter omröstning fortsätta som Prao pga att intresset för matsäcken anses större än intresset för fåglarna.

Häng med...

Endel av våra fynd hänger över köksön (som egentligen är en udde).Jag är stolt över brödnaggen i luffarslöjd ,längst till höger,som jag själv tillverkat.Mitt enda luffarslöjd försök.

Vi tycker om att hänga fram favoritkläderna eller de senaste fynden.

Det är roligare att hänga byket på tork om klädhängarna är färgglada.Det har nog blivit flere hängare än de som är på bilden.

Uppåt väggarna

Ibland kan man bli biten av något och ha svårt att sätta stopp.Så var det när vi började tapitsera med gamla tidningsurklipp.

Det börjde med att jag behövde ett bord för tjejmiddagarna, som kunde ställas undan mellan varven.Peter sågade en skiva som passade till ett hopfällbart trädgårdsbord.Däremellan kan skivan pryda väggen ,då vi tapetserat den med gamla urklipp,som vi noga valt i samma brungråa färgskala.Tidningarna har vi köpt främst från Agatha,men också från andra loppisar.

Vi hittade naturligtvis mycket annat som vi ville använda.Gamla annonser t.ex är väldigt roliga.Vi fick fortsätta på en vägg...

 Så var det alla lite nyare tidningar från 60-talet i färg.Vi fortsatte på villan.

 

Alla gamla biltidningar då.....vi fortsätter på utetuppen....Visst blev det fint!

Fylla år

Att bli ett år äldre är inte så roligt längre,men det hjälper att få presenter.

Den här boken har min "snälla" Ida köpt från loppis och hon gav den som födelsedagsgåva till mig.Skall dela med mig lite av undanflykterna.Behöver någon flera undanflykter kan man få låna boken av mig.

Det här gåvokortet väntar jag på att få använda.Anton köpte en ny båt på sensommaren som inte jag har annat än beundrat vid bryggan ännu.Både Peter och jag hade genast flere alternativ på utflyktsmål ,vilket fick Anton att tillägga att han glömt skriva att det gäller en endags kryssning.

Vi har gjort slag i saken och köpt en bärbar dator.Det är inte helt lätt som synes.

OLLIN-MAJA,stugan med äkta retroanda.

Eftersom det gjorts väldigt små förändringar inne i själva stugan under de 50 år som gått, har stugan fått en äkta retrostil.Vatten och el har dragits in.Vedlidret och gamla bastun har byggts om till en (inne)wc,duschrum och ny fräsch bastu.Men inne i stugan har tiden stått stilla,mycket därför att vi vill ha det som det varit under barndomens glada dagar.

Köksskåpen och innerdörrarna i orange har ibland under årens lopp kännts hopplöst grälla och ute,men väntar man tillräckligt länge blir allt småningom inne och charmigt igen.Jag gillar det skarpt.

På våra årliga Ollin-maja möten hör det till att ta upp frågan om vedspisens vara eller inte vara.Den ÄR fortfarande på sin plats och jag hoppas att det så får förbli.

Jag använder gärna den här grytan då jag kokar,eftersom allas vår Mia mommo/fammo gav sin gamla gryta till att användas i lapplandsstugan.I den har mat till flera generationer gjorts.Själv födde Mia nio barn.Det känns speciellt att få använda just den här grytan.

En väldig tur är det att vi har ett kärr framför tomten.Det gör att ingen har byggt framför vår stuga,vi har fått behålla den fina utsikten från fönstret och verandan.Peter och Noomi är på väg och skida.Bakom syns Kellostapuli och Ylläs.

Nostalgitripp till kära Ollin-maja

För 50 år sedan byggde mina morbröder Olli och Bertel samt pappa Torbjörn en stuga,Ollin-maja, i Äkäslompolo.Många glada minnen har vi kusiner därifrån.Vi var alltid väldigt många där samtidigt,speciellt på sportloven och påsken.Vi barn upplevde det aldrig som trångt utan sov gladeligen flera i samma säng.Särskilt roligt och spännande var det att man kunde kika på varandra från "åppisängarna" då väggarna i de tre hytterna inte är byggda ända upp till taket.På så sätt kan värme,luft och snarkningar cirkulera fritt.
I början hade vi varken bilväg,rinnande vatten eller el i stugan.Vi skidade till stugan från Jounis butik i byn,där vi lämnade bilen.De yngsta fick åka i hästsläden tillsammans med väskorna.Stugan värmdes upp av en oljekamin,öppenspis och vedspisen i köket.Maten,som var förberedd hemma,grävdes ner i snön och togs upp vartefter.Vatten fick vi ur källan på gården,det tog tid att gräva fram den och utetuppen.Man fick skida dit tills papporna eller de stora kusinerna fick stigen uppskottad.Mycket snö skulle smältas i bastun ,så vi alla fick tvätta oss efter dagens skidtur.De första åren skidade alla i ouppdragna spår.Det fanns inte ens en handfull stugor då,än mindre uppdragna spår.Jag som hörde till de yngsta då ,fick iallafall skida längre bak i raden ,så spåret var något så när framkomligt.

Från vänster Siv,Åsa,Olli,Pia,Göran,Krister,Bengt och Torbjörn.För 50 år sedan var inte skidutrustningen som idag.Jag kommer ihåg att kusin Bengt(Jansson) hade bindningarna i en plastpåse då vi åkte hem,allt annat hade gått av.Då min skida gick av tog morbror Olli med mig till Jounis butik och köpte nya skidor till mig, då jag blev så olycklig då jag visste att det var knappt med pengar hos oss.Vi hade en skidnäsa av plåt som kunde fästas på skidan om den gick av,den var med på alla skidutflykter.På det sättet kunde man nödtorftigt skida hem tillbaka.

Vi åker iväg från Ollin-maja.Mamma,Siv och Åsa i släden med Elis Kangosjärvi från Nilivaara.Och Siv som alltid  har tyckt synd om sig själv, då hon hörde till de stora som måste skida.

Då jag ännu hörde till den skidande skaran.

Med familjen Nylen.Kom inte kusinernas familjer tog man någon annan familj med sig.Trångt skulle det vara.

Noomi,Malte och Liljan hör till fjärde generationen som får fina barndomsminnen från Ollin-maja tack vare våra föräldrars uppoffringar.Vi är så tacksamma.